Tankar om män
Hallå honungskakor. Evelina här ! Har ni en bra kväll? Det har inte jag, jag är bakfull. Men trots detta tillstånd hade jag tänkt prata lite om män över lag. Jag är dock inte hälften så djup som Malin är, så förvänta er inget storverk.
Man kan ju fundera lite över det här med män och kvinnor. Är det verkligen menigen att vi ska funka ihop? Jag har massvis med pojk-vänner som jag funkar jättebra ihop med. Men när det kommer till det här med att faktiskt ha ett kärleksfullt förhållande med en man är jag troligtvis den sämsta på denna jord, möjligtvis att Malin är lite sämre. Och då kan man ju fråga sig, är jag en exemplariskt svår kvinna? Eller är män dumma i huvudet. Jag tror på det senaste alternativet, men det är bara en tanke från min sida. Kanske borde man ha blivit lesbisk. Men det finns bara två kvinnor på denna jord som jag skulle kunna tänka mig att vara intim med. Så alltså, där skiter sig ju det. Men det faktum att jag inte är bra på förhållanden är inget som jag över lag sitter och bölar över. Jag klarar mig sjukt bra utan en man som ska ha en massa uppmärksamhet. Och även om jag skulle ha en man så skulle ha inte få nån uppmärksamhet eftersom att jag är Sveriges största attieonwhore och kräver att all uppmärksamhet riktas mot mig. Herregud, jag börjar ju nästan förstå varför det inte går vara ihop med mig. Nej just ja ! Allt var männens fel ! Så är det alltid, dom har inte gjort mycket bra inte.
// Evelina
